fredag, april 28, 2006

Sniglar

Jag går i skogen. Jag söker något som ska fånga min uppmärksamhet. Jag ser en stubbe, en sten, en omkullvält tall. De talar till mig men jag fortsätter. Jag klättrar upp för några klippor och får syn på ett märkligt träd, mörkt och övervuxet med mossa. Det har två avsågade grenar och är inkilat mellan klipporna. Det ser ut som en skulptur.

Jag ställer mig framför trädet och betraktar det. Men jag känner mig ändå inte helt bekväm där jag står. Jag tänker att jag ska betrakta trädet från en annan vinkel. Jag tar några steg ner åt sidan och när jag sätter ner foten får jag plötsligt syn på en snigel i mossan.

Snigeln kryper fram över ett löv. Långsamt. Jag stirrar på snigeln och får så syn på något en bit till höger: en till snigel. Efter ett tag har jag fått syn på ännu en snigel. Alla tre rör sig åt olika håll, men lika långsamt. Jag håller dem under uppsikt. Regnet faller mjukt. Jag vänder mig om och får genast syn på en fjärde snigel, en pytteliten, på en trädstam, ungefär i ögonhöjd.

Jag tänker att sniglarna vill påminna mig om att förändring tar tid, men att den sker om man har riktning, målmedvetenhet och tålamod. Naturen talar, jag tolkar. Jag blir stående. Regnet fortsätter falla. På avstånd hör jag fågelskrik.


________________________

onsdag, april 26, 2006

Känslan

En våg av insikter sköljer över mig. Jag kan omöjligt sätta ord på dem alla. Jag låter dem strömma igenom mig och vet att i denna stund vet jag. Det låter sig inte förklaras. Det är en visshet, ett tillstånd, en känsla.
________________________

söndag, april 23, 2006

Tyngdlöshet

Min kropp är lätt som en fjäder. Jag svävar vart jag vill.
Jag följer ett moln bort över himlen.
Jag är en människa som befriats sin tyngd.
Små, små droppar av lätthet, väger nästan ingenting.
Mitt sinne är lätt som en fjäder. Jag svävar vart jag vill.
________________________

torsdag, april 20, 2006

Aforism

Perfektionistens öde är att ständigt sträva efter, men aldrig uppnå, total perfektion, och därför vara dömd till evigt missnöje. ________________________

onsdag, april 19, 2006

Ansikte

En mikroskopisk skiftning i ditt ansiktsuttryck. Till hälften osynligt. Till hälften uppenbart.

tisdag, april 18, 2006

Situationer

Ibland uppstår situationer. Eller allt som oftast. När man minst anar det. De är svåra att undvika. Hur de gestaltar sig, själva händelseförloppet, vem som gör och säger vad, avsikter, intentioner, innebörder, är inte alltid entydigt.
    Tvärtom. För en och samma situation kan det finnas två vitt skilda tolkningar, eller fler ändå. Det kan finnas lika många tolkningar som det finns personer som ingår i eller betraktar situationen. Det kan hos en och samma person finnas en mängd olika parallella tolkningar på en och samma situation.
    Så vem har tolkningsföreträde? Vem äger sanningen? Kan vi förstå och missförstå på samma gång? Och är det så att det ena inte alltid utesluter det andra?
    Som Kafka skrev.

måndag, april 17, 2006

Förlängning

Om man i varje givet ögonblick hade möjligheten att dröja längre, skulle jag göra det. En liten stund till. Inte i varje givet ögonblick, men i de små små stunder av förundran som uppstår då och då. Små stora ögonblick.

Ordförståelse

Det är inte själva orden som är av betydelse,
utan innebörden av det man vill säga.
Ändå stirrar man sig blind på bokstäver,
hakar upp sig på ljud.

Min önskan:
att få förståelse,
inte att få rätt i sak.
________________________

söndag, april 16, 2006

I väntan på det oväntade

Jag ser på framtiden. Utan att blinka. Jag förutspår en rak linje, men förväntar mig samtidigt en mängd avvikningar.

Det oväntade.

Jag räknar sekunderna. Tillvarons pauser ger oanade möjligheter. När kommer det? När sker det?

torsdag, april 13, 2006

Ordet är dött

Ordet är dött - leve bilden.
Ordet är dött, det har flugit sin kos.
Ordet är dött, återstår endast spridda bokstäver, pusselbitar, att hanteras varsamt.
Ordet är dött - och tills det återuppstår: läs med andakt.
________________________

Självbespegling


________________________

Fiket i kvarteret där jag bor (två minuter i sex)

No Paper Jam

fredag, april 07, 2006

En alldeles vardaglig händelse










I går var sista giltighetsdag för mitt SL-kort. Jag ville inte köpa något nytt. Det kan fortfarande vara ganska kallt ute ibland, men det mesta av snön har i alla fall smält bort, så jag tog fram cykeln ur cykelrummet. Pumpade upp däcken och cyklade en sväng.
I morse regnade det och var kallt. Jag bet ihop och cyklade de nio kilometrarna till skolan. Det är så mycket man hinner glömma bort under vintern. Som alla vettvilliga medtrafikanter t.ex. Det gäller att se upp. Men det är bra för tankarna att cykla, man känner sig friare och man får motion.

Jag har tagit fram min cykel.
Det känns som en början på något nytt.
________________________