Ovanmolnenkänslan

Att vara höstmörkeromfamnad men samtidigt ljusisjälenlycklig och helt av ovanmolnenkänslan genomströmmad – Livet i sin bästa skepnad (alla svårigheter futtigheter småsår och problem till trots).

På fredag kommer det ett tåg. Genom molnen, från en annan stad. Ett tåg fullt av människor, förhoppningar och stillsam glädje
– bland människorna en särskilt underbar bland underbara.

En lätt lätt, djup djup känsla.
Att vara ovanmolnenkänslan genomströmmad.
________________________

Till Etermannen

Jag tror framför allt att människan är ett socialt djur, socialt för att råda bot på ensamheten – för av alla djur är människan det mest ensamma.

I sin iver att socialisera gör sig människan allt som oftast dummare än hon är (för hon är också, dessvärre, ett dumt djur), och vad man med mänskliga termer kan benämna som ett "klavertramp" är i själva verket bara ett primitivt snedsteg, ty människan är också, som redan konstaterats, ett primitivt djur.

Men till yttermera visso: Människan trotsar Gud (d.v.s. Evolutionen)! och höjer sig över djuren. Människan är inte ett poetiskt djur, men ett poetiskt väsen!!!

Som poetiskt väsen bland andra väsen är människan okränkbar, oantastlig och evigt upphöjd, ty den människa som någon gång, vid någon given punkt, i sin levnadsbana skrivit poesi har också trotsat GUD!!!

Och det som skrivits står för alltid inskrivet i stjärnorna, i ett överskådligt (och oöverskådligt) tidsrymdsperspektiv!

Skål! För Etermannen, den forne och den framtide och den nu verksamme, som sträcker ut sina händer mot Bortom.
Skål för Mannen av Kartong, den labyrintiske, med ett hjärta utav purpurpapp och en själ av snövit silke!
Skål för Upprivandet av himlars jord och jordars himmel av skäl som stavas: i n g e n t i n g!
Skål för Dödars katt och utrop hämtade ur sjöbjörnbuses bistra wiskystrupe!
Skål för Kosmisk Solmans dans och starka längtan efter en med Livmodergudinnan explosionsartad förening!
Skål för stillsamt vegeterande små sjöäppelgestalters skönhetsslummer!
Skål för ordstävssprak okk bokkroppsbrygd – en språkmartianism från yttre rymden där bokstävlar dinglar och danglar som himlakroppar utan fotfäste men med leviterande högmod!
Skål för högmodet och dess kusiner!
Skål för Ödmjukheten, alla högmoddingars högmoder!

Skål för ooooooooooooooo (utan e och i),
för alltid skål och skålars skål:
Skål för Mats!

Och skål för människan, som djur och väsen!
________________________

Att skriva är att segla

Att leva är inte nödvändigt,
att skriva är nödvändigt.
________________________

ett litet ord

... och efter mycken vånda man säger så: "förlåt!"
– men som uppmaning eller som vädjan?
(blott stryka hartass över bucklig plåt ...?)
________________________

Wittgensteinskt bryderi

En pleonasm är en tautologi; en tautologi är en pleonasm. En pleonastisk tautologi å andra sidan, är och förblir en pleonastisk tautologi (är och förblir en pleonastisk tautologi [är och förblir en pleonastisk tautologi {..} ] ) 0 0,1 0,01 0,001 usw.

ich will wissen oder sterben
________________________

Skapa

Säger Konstnären Optimisten Övervinner Alla Kval Och Hinder:

"Jag är min egen skaparhimmel,
min palett och pensel – min pannå!"

________________________

Ord på pe

Pedant, -isk, -eri
Pejorativ
Pekoral, -ist, -istisk
Pekpinne
Pelarhelgon
Perfektion, -ism, -ist
Perifras, -tisk
Perpetuell
Petimäter
Petitess
Petnoga
________________________

Existentiellt bagage

Även om man aldrig riktigt vet vem man är,
så har man alltid och ofrånkomligen sig själv att släpa på.
________________________

Synkronicitetsurval

Om man blickar bakåt och tänker efter, är det slående hur ens liv kan te sig som summan av en mängd oväntade händelser, och en lång rad av märkliga sammanträffanden. Hur det ena lett till det andra, till synes av en slump (eller kanske något annat?) – allt det osannolika som ändå inträffat.

Men när det kommer till kritan (statistiskt/kritiskt) kan man konstatera: för det mesta händer faktiskt ingenting.
________________________