En förtröstansfull tanke

Allting måste inte ske nu.
Tänkte jag.
Hela evigheten återstår för det jag vill ska hända.
Att hända.
________________________

Dikt (återfunnen och reviderad)

Den tysta vinden

Den tysta vinden viskar genom natten, sveper ljudlöst in längs husen, genom fönstret, nuddar vid gardinerna, smeker väggarna i rummet ditt
landar vid din kind, andas i ditt öra,
yppar mjuka fina ord,
rena, klara:

Du är älskad
du är vacker
och du duger som du är

1993-2016 Luleå-Reymersholme
________________________

________________________

fri

Jag måste försöka se det som mina händer skymmer
jag måste försöka förstå det som mina tankar skrymmer
jag måste försöka tänka klart och skingra mina bekymmer
jag måste försöka sväva och inte sjunka låta uppfylla mig själv med allt som hjärtat rymmer
jag måste försöka glömma gå vidare dra ett streck över det som blev fel
jag måste tillskriva mig själv känslan av att vara frisk och hel
jag måste sluta tveka utom när jag tvivlar som en akt av sund självrannsakan som endast stärker mig och bygger upp mig att möta vad som än väntar
och det är då jag står där självsäker stark och stolt och fri
________________________

42

... the meaning of Life.
________________________

____SPRÅKET HÅLLER OSS FÅNGNA

________Släpp oss fria – bryt loss!

___________frihet saknar ord

saknar tyngd och

______________________svävar     svävar

________________________

dikt

Jag går längs en väg
som leder in i skogen, uppehåller
mig där ett slag
Bilder av en röd kvinna med grönt hår
hemsöker mig där
Mina fötter är fastvuxna, mossan
griper fast i mina fotsulor
en skulptur av sammetsdraperier
döljer min längtan
som skämdes jag
över att vara behövande
Rötter ringlar sig runt mina
fotleder
Rödhaken piper
och stenarna vänder sig med magarna uppåt
De små små vita magarna
blanka i solskenet som tränger in
På en av stenarna har någon ristat in fyra streck
ett lodrätt och tre horisontella
och jag vet att den stenen måste jag
sänka i havet
för att kunna glömma
Båt väntar vid stranden
Stad sover på andra sidan
och jag sliter mig loss ur skogens grepp
Frånstöter ett djuriskt skri
Träden ryggar tillbaka och släpper mig fram
där jag släpar mig fram
mot en öppning stor som en fingernagel
svävande
likt en punkt i synfältet
en liten insekt, en fluga av ljus
________________________