torsdag, juni 02, 2016

dikt

Jag går längs en väg
som leder in i skogen, uppehåller
mig där ett slag
Bilder av en röd kvinna med grönt hår
hemsöker mig där
Mina fötter är fastvuxna, mossan
griper fast i mina fotsulor
en skulptur av sammetsdraperier
döljer min längtan
som skämdes jag
över att vara behövande
Rötter ringlar sig runt mina
fotleder
Rödhaken piper
och stenarna vänder sig med magarna uppåt
De små små vita magarna
blanka i solskenet som tränger in
På en av stenarna har någon ristat in fyra streck
ett lodrätt och tre horisontella
och jag vet att den stenen måste jag
sänka i havet
för att kunna glömma
Båt väntar vid stranden
Stad sover på andra sidan
och jag sliter mig loss ur skogens grepp
Frånstöter ett djuriskt skri
Träden ryggar tillbaka och släpper mig fram
där jag släpar mig fram
mot en öppning stor som en fingernagel
svävande
likt en punkt i synfältet
en liten insekt, en fluga av ljus
________________________

Inga kommentarer: