onsdag, oktober 25, 2017

Mini-intervju med Louise Halvardsson på temat romanskrivande








Efter Poesiwerkens arrangemang Klubb Läsbar på Bengans igår kväll fick jag tillfälle att göra en liten intervju med Louise Halvardsson, 35, poet, romanförfattare, estradör och, inte minst, storslagen interpretatör av andras texter. Louise är mitt inne i ett hemligt skrivprojekt, så hemligt att nästan ingen vet om det.
 

Varför är det viktigt att, för att använda ett uttryck av Stephen King, ”skriva med dörren stängd”?
– Det är för att man inte ska ta in så mycket andras röster och åsikter i huvudet. Att man själv måste ha historien klart för sig innan man kan börja ta in kritik. Det är ett känsligt skede, lite som när ett barn kommer till, de tolv första veckorna ska man inte berätta att man är gravid för det kan gå fel och så är det med manus också, att man behöver en period då man inte riktigt vet hur det ska gå.

Ditt nuvarande projekt är hemligt, inte många vet ens om att det finns – har du många hemligheter?
– Några stycken. (skratt)

Vad är din hemlighet med att skriva som du gör?
– Hemligheten är väl att jag är väldigt långsam. Men när det väl blir något så blir det bra, tycker jag i alla fall. Jag kan hålla på i flera år och inte prata om det. Så plötsligt släpper jag någonting.

Mitt motto är ”minst fyra meningar varje dag”.
– Fyra meningar? Mitt är väl snarare att sitta i tre timmar varje dag. Då kan jag sitta och bara skriva en mening eller flera.

Utan internet?
– Utan internet, ja!

Vad är skrivandet mest förknippat med för dig – glädje eller frustration?
– Oj! Det är nästan lite övervikt på frustration, men om inte glädjen fanns där skulle det ju aldrig gå.

Har det hänt att du har läst om dina egna böcker, om ja – hur upplevde du det?
– Ja, det har jag gjort och det har känts mycket märkligt när jag gjort det en så pass lång tid efteråt, så känns det verkligen som att läsa någon annans bok och så kan jag hitta sådana här små skönhetsfel överallt, så jag bara ... neeeeej! Plus att jag verkligen har misshandlat semikolon i min första bok. Jag skäms över det!

Vilket råd har hjälpt dig mest i ditt skrivande?
– Det var nog en förläggare som refuserade mig, som sa att jag ”borde skriva om någonting som jag kände till”. Och det behöver inte betyda att man skriver helt självbiografiskt. Man kan ju skriva fantasy, eller vad man nu vill skriva, men det måste vara äkta. Man måste utgå från känslor som berör en själv, det måste finnas någon slags äkthet i det. Jag försökte skriva en roman om några som bodde på ett vandrarhem i London och höll på en massa med droger, och jag hade aldrig bott i London, jag har aldrig hållit på med droger. Det blev ju inte en bra bok.

Vilket är det sämsta råd du har fått av en annan författare?
– Det är nog att man ska börja skriva en ny bok medan man är nästan klar med det nuvarande projektet. Jag har väldigt svårt för att hålla två projekt i huvudet samtidigt.

Vilket råd skulle du ge till andra som skriver?
– Att aldrig ge upp, att bara fortsätta. Att inte lyssna så mycket på andra, att bara köra på. Men sedan att vid rätt tillfälle be några utvalda personer om tips och råd.

Fler mini-intervjuer finns att läsa här.



________________________